Hej på er!

Det händer en hel del saker nu och jag spenderar inte mycket tid alls vid datorn. Finns mycket att fixa med och allt mindre tid kvar.

Den här veckan har varit skum. Jag har legat en dag före HELA tiden. Så igår va det fredag och det skulle bli jätteskönt med helg, men så va det fredag idag igen..! Jobbigt.

Men jag tänkte såhär hörrni, eftersom jag inte kommer hinna skriva något nu under helgen heller, att jag startar upp en frågestund här på bloggen. Sen under nästa vecka svarar jag på era frågor efter bästa förmåga.


Så ställ era frågor genom att kommentera det här inlägget. Ha en underbar helg så hörs vi! :)

För dom som missade andakten jag höll i fredags efter cafét, som inledning på SevenElevens miniläger (tema: kristen i vardagen), tänkte jag skriva den här:

För att skapa och utveckla en relation med någon, krävs det att man spenderar tid med den man önskar lära känna. Men det räcker inte enbart med att spendera tid tillsammans, man måste också prata med varandra.

Om båda pratar samtidigt kommer ni varken höra eller förstå varandra ordentligt. Ni måste prata en i taget, medan den andra lyssnar. Du kanske är den som börjar prata och berätta om dig själv; vem du är, vad du känner och vad du vill. När du har pratat färdigt är det din tur att lyssna på din vän.

I början av er relation kan det vara svårt att förstå varandra. Men ju mer ni umgås, desto lättare kommer du förstå vad din vän vill säga dig. Du kommer ockå uppleva att du lättare når fram till din vän. Ju starkare er vänskap blir, desto mer kommer du att vilja umgås och prata med din vän.

På samma sätt är det med din relation till Gud. Känner du honom bra eller är han någon som du helt enkelt inte förstår dig på? Om du bara tar dig tid att lära känna honom bättre, lovar jag att du också kommer förstå honom lättare.

Ett bra tips är att läsa. Det finns många olika böcker om Gud, vissa bättre än andra. Det är som när du försöker lära känna den där vännen jag pratade om; visst kan du väl fråga andra människor om hur din vän är. Men du kommer att få många olika svar, beroende på hur just deras relation till din vän är. Vissa svar kommer att vara närmare sanningen, men vissa kommer också att vara längre ifrån.

På samma sätt är det med alla olika böcker om Gud; en del ger inte en sann bild av honom. Detta är för att de som skrivit inte själva känner honom ordentligt. Den bok som bäst beskriver Gud är Bibeln, eftersom Bibeln är Guds ord.

Gud finns alltid där för dig, vilket han talar om när du läser hans ord. I Jesaja 41:10 står det: "Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand."

Och du får inte bara dela dina bekymmer med honom, för i 1 Petrusbrevet 5:7 står det: "Kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er."

Precis som en bästa vän bryr sig om dig och alltid finns där, gör Gud det med. Låt Gud få bli din bästa vän och dela allt med honom.

Vad jag egentligen skulle skriva om var en sån där jämförelse. Det var ett tag sen jag funderade i just dom banorna, men vi kom in på det igår på Alphan när vi pratade om Bibeln. Vi pratade om vad det är för något, vilka hemligheter som finns i den, den röda tråden, vilka olika sätt som finns att tolka Bibeln på och om man behöver läsa den.

Och det var just på det där med att läsa Bibeln som jämförelsen kom in i bilden.

Bibeln är mat. Ja, man kan faktiskt jämföra den med mat på flera sätt.

Vi äter varje dag, flera gånger om dagen. Om man inte äter på ett tag känner man sig hungrig och man vill äta igen. Men efter en för lång tid av hunger blir man illamående, man blir avståndstagande till mat. Detta leder till att man blir på dåligt humör, man blir tjurig och elak mot sin omgivning. Till slut känner man sig inte ens hungrig och så småningom svälter man och dör - om man inte bestämmer sig för att äta igen. Men det kan ta emot i början, man kanske mår illa de första tuggorna, kanske till och med att de första måltiderna är jobbiga beroende på hur länge man varit utan mat. Men har man väl börjat äta vill man ha mer och mer, energin kommer tillbaka, och när man kommit in i rutinen igen med att äta regelbundet så mår man bättre och får en bättre balans.

På samma sätt är det med Bibeln; har man inte läst den på ett tag (eller kanske aldrig läst den) så tar det emot att börja. Den kanske känns svår att förstå sig på, man känner inget sug att sätta igång helt enkelt. Även om man bestämmer sig för att börja läsa, så kan det till en början kännas konstigt. De första sidorna, de första gångerna eller kanske till och med de första månaderna kan kännas svåra beroende på hur din tidigare relation till Gud och Bibeln ser ut. Men har man kommit över den där första tröskeln, tagit den första tuggan, så kommer det att gå allt lättare och du kommer att vilja läsa mer och mer och i takt med det så kommer du också att förstå mer och mer. Du lär ju känna Gud, ni utvecklar en relation.

Man måste äta, vi får ny kraft av mat och maten är livsviktig. På samma sätt behöver vi läsa Bibeln; för att få ny kraft att orka med livet. Och för att Guds ord och kärlek, som Bibeln är fylld med, är livsviktigt.

Fix och trix hit och dit och varför ska det ibland vara så svårt att komma på något att äta till middag? Ska dra till affären med Jessica i förhoppning om att få någon form av idé eller inspiration, blir nog bra.

Teodor kommer om en stund med och jag hoppas på en lugn kväll, var ett tag sen vi bara gjorde ingenting tillsammans. Imorgon blir det nog ungdomsmöte och på söndag smäller det - dop! Så nästa gång jag kladdar här blir förmodligen som nydöpt, känn på den ni.

Apropå kärlek så är det ju Alla Hjärtans Dag på söndag. En speciell dag för kärleken. Tänk så konstigt att en dag för kärleken innebär att så många människor går omkring och mår dåligt, pga att de inte har någon att fira den med.

Jag säger som på ICA reklamen, det är bara ett dumt påhitt för att affärerna vill tjäna pengar. Man tycker inte mer om varandra bara för att det är den 14:e februari. Älskar man någon så gör man det varje dag. Och det finns ju andra att älska än just en pojk-/flickvän! Föräldrar, syskon, vänner.. Se till att visa alla du älskar lite extra uppskattning på söndag, alla behöver kärlek.

Det slog mig just. Eller jag borde nog säga: det slog mig just igen. Jag ryser när jag tänker på det, är både nervös och förväntansfull. Mest nervös nu tror jag. Att kliva upp där och ställa sig inför församlingen, jag kommer dö!

Fast ja, dö är det ju meningen att jag ska göra. Genom att bekräfta mitt barndop. Eller fullborda det som Lasse sa igår på dopinfot. Bekänna min tro på Jesus inför mig själv, Gud, Satan och alla andra. Bli befriad från all skit jag levt med; missbruk, relationsbindningar, onda andar och nedbruten karaktär. För vad är det för vits med att hålla kvar en död människa i snaror?

Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi ska leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Rom. 6:3-5

Jag ska äntligen få stiga ner i dopgraven och uppstå för att leva i Jesus.

Strax är jag och katten bjudna på lunch hos farmor och farfar. (Oj, redan här skulle jag kunna komma ifrån det ursprungliga inlägget jag tänkt skriva. I fler än tre olika riktningar. Minst.)

Att jag tycker om farmor och farfar är inte hela sanningen, jag älskar dom. Jag är så tacksam över att dom finns kvar i livet och över den relation jag har till dom. Min önskan är att lära känna dom ännu bättre, medan jag har chansen. Jag tycker om att sitta på kökssoffan hemma hos dom och ställa frågor om hur det var förut, när dom var yngre. Vad gjorde dom då? Vad har dom varit med om? Hur hittade dom varandra?

Senare idag ska jag åka hem till mamma, där är jag bjuden på middag. Jag älskar min mamma också, något jag vill bli bättre på att visa. Både i tanke, ord och handling.

Det är något vi alla borde sträva efter, att visa kärlek och att vara tacksamma över det vi har. Det är möjligt att det inte känns som en så stor grej för dig, men för dom som får din kärlek kan det vara skillnad mellan att vandra i mörker och att leva i ljus. Och var hela tiden tacksam för det och dom du har.

"Vi har alla 168 i veckan. Inte tusen kanske. Men vi har 168 timmar i veckan, allihop. Kanske vi sover 56 timmar i veckan möjligtvis. Då återstår 112 timmar i veckan för oss alla. Tänk att det är märkligt. Spelar ingen roll om man är jätteliten eller om man är jättestor, om man är jättegammal eller ung. Vi har alla det." - Lasse Levén

Ganska häftigt om man tänker efter, det är bra många timmar. Hur kommer det sig då att man så ofta hör orden "jag har inte tid"?

Nu strömmar det säkert upp tankar i ditt huvud i stil med "men jag jobbar ju", "jag går ju i skolan", "jag har ju träningar". Okej. Säg att du jobbar/går i skolan åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan och att du har två träningspass på vardera en timme per vecka. Då har du ändå 70 timmar kvar. Hur spenderar du dom?

Du tittar på tv. Du måste ju följa dom där fem-tio olika serierna som alla andra kollar på, så att du hänger med och kan vara precis som alla andra. Du sitter vid datorn. Du följer 50 eller kanske 100 bloggar som du måste läsa varje dag, trots att det alltid står samma gamla saker. Du hänger på facebook som du uppdaterar var tionde minut, bara för att inte missa något som händer någon av dina 500 vänner. Du spelar Farmville och Caféworld och skapar dig ett virtuellt liv istället för att leva ditt eget.

Tänk så härligt om Facebook såg ut såhär lite oftare när man loggar in. Och så skönt att bara kunna ignorera alla onödiga förfrågningar och förslag som kommer upp där till höger. Farmville har jag sedan några månader tillbaka lagt ner, det slog mig att jag använde på tok för mycket tid till något som inte har någon mening. Facebooks upprepade förslag om att jag ska dela med mig av nyheter till Teodor Widell eller upplysningen att vi "inte haft någon kontakt på länge" kan jag också bortse ifrån. Jag föredrar att dela med mig av nyheter och umgås med min älskling i det verkliga livet istället för att göra det via datorn.

Nej hörrni mina vänner och läsare, tänk igenom vad som verkligen är viktigt här i livet och lägg ner er tid på det.

Vi lever i ett fritt land, här har alla rätt till sin egen personliga åsikt. En av mina många åsikter är att Gud finns. En annan är att jag inte är hjärntvättad, men det skulle ju såklart inte en sådan person påstå sig vara heller. Du får helt enkelt fråga mina vänner och min familj vad dom anser om den saken. Tycka synd om mig behöver du absolut inte göra (men vill du det så får du, vi lever ju som sagt i ett fritt land), för jag är aldrig så lycklig som när jag får tacka och lovsjunga min Gud!

Jag tänker inte tvinga dig att tro på Gud bara för att jag gör det. Du behöver inte vara rädd. Däremot tänker jag fortsätta stå för vad jag tycker och tror på. Prova det du med "Anonym"! :)

Den 26:e november var en speciell dag, händelserik på många sätt. På morgonen satt jag lite halvt nervös på arbetsintervju nummer två för ett arbete som säljare på det Media Markt som ska öppna i Uppsala. Det gick bra och jag fick många lovord.

När jag kom till fritids för att börja min arbetsdag var jag så otroligt glad, men möttes av beskedet att jag inte längre skulle få arbeta kvar på fritids efter nyår. Pang! Allt kändes hemskt och glädjen över den lyckade intervjun var som bortblåst.

Panik, rädsla och stress kom över mig och jag visste inte vad jag skulle göra. Hur skulle jag klara mig? Utan en inkomst skulle jag bli tvungen att säga upp min lägenhet och vart skulle jag ta vägen med djuren? När jag kom hem satte jag mig på soffan och brast ut i gråt. Jag samlade mig i bön och fylldes sen av ett lugn. "Det kommer att ordna sig, på ett eller annat sätt så kommer det här att bli bra."

En vecka innan jag skulle bli arbetslös kom en kollega fram till mig. Hon hade blivit erbjuden en annan tjänst och undrade ifall hon fick rekommendera mig som hennes efterträdare. Så om en timme börjar jag mitt "nya" jobb. Jag är fortfarande elevassistent på fritids, men med ett nytt barn.

Att få prata med Gud, måste vara det coolaste som finns!

Den 26:e november var speciell på ett till sätt. Det var den dagen Teodor och jag öppnade våra hjärtan för varandra och bestämde att vi vill vara tillsammans. Det är också en historia som ska berättas, men vid ett senare tillfälle. Jag är så glad och tacksam över att få ha honom i mitt liv. ♥

Jag tänkte att det kanske behövdes en förklaring på min jämförelse i det föregående inlägget:

Att tro på Gud och att vara kristen är som att jämföra att gilla veteranbilar och att vara raggare.


Du måste inte vara raggare bara för att du tycker om veteranbilar. Många påstår sig vara raggare bara just på den grunden att de tycker om dessa vackra gamla amerikanska bilar. Men dom kanske inte alls lyssnar på rätt musik, kan sina bilar, har rätt stil och så vidare. Ändå kallar de sig för raggare. En raggare lever för hela sin kultur, inte bara bilen.

På samma sätt är det med Gud. Att du tror på Gud innebär inte automatiskt att du är kristen. Du tror på Gud, du tror att han finns. Men att vara kristen är så mycket mer. Du lever för honom, med honom. Han är ljuset i ditt liv och du strävar efter att vara så lik honom som möjligt i tanke, ord och handling.

Jag skulle kunna driva det här vidare, komma ut på en massa sidospår och dela med mig av flera jämförelser och liknelser. Men nu är det dags att sova i väntan på en ny dag. Godnatt vänner!

Ps. Lägger förmodligen gärna till din blogg här, du som kommenterade på förra inlägget. Kommentaren var tyvärr anonym så ja, skriv igen! :) Ds.

Jag vet att jag har talande vänner, men jag vet också att jag har många tigande läsare. Hur som helst kan nu alla prenumerera på min blogg via Bloglovin. Bra va?

Eftersom jag kände att jag glidit allt längre och längre ifrån min gamla blogg, så har jag bestämt mig för att börja om på ny kula nu såhär i början av 2010.

Jag tänker inte hänvisa till min gamla. Det är dags att leva här och nu, att se framtiden. Jag minns det som hänt och är ändå tacksam för allt som skett i mitt liv, gott som ont. Det är ju trots allt det som har tagit mig hit och gjort mig till den människa jag är idag.

Det finns en mening med allt.