Den 26:e november var en speciell dag, händelserik på många sätt. På morgonen satt jag lite halvt nervös på arbetsintervju nummer två för ett arbete som säljare på det Media Markt som ska öppna i Uppsala. Det gick bra och jag fick många lovord.

När jag kom till fritids för att börja min arbetsdag var jag så otroligt glad, men möttes av beskedet att jag inte längre skulle få arbeta kvar på fritids efter nyår. Pang! Allt kändes hemskt och glädjen över den lyckade intervjun var som bortblåst.

Panik, rädsla och stress kom över mig och jag visste inte vad jag skulle göra. Hur skulle jag klara mig? Utan en inkomst skulle jag bli tvungen att säga upp min lägenhet och vart skulle jag ta vägen med djuren? När jag kom hem satte jag mig på soffan och brast ut i gråt. Jag samlade mig i bön och fylldes sen av ett lugn. "Det kommer att ordna sig, på ett eller annat sätt så kommer det här att bli bra."

En vecka innan jag skulle bli arbetslös kom en kollega fram till mig. Hon hade blivit erbjuden en annan tjänst och undrade ifall hon fick rekommendera mig som hennes efterträdare. Så om en timme börjar jag mitt "nya" jobb. Jag är fortfarande elevassistent på fritids, men med ett nytt barn.

Att få prata med Gud, måste vara det coolaste som finns!

Den 26:e november var speciell på ett till sätt. Det var den dagen Teodor och jag öppnade våra hjärtan för varandra och bestämde att vi vill vara tillsammans. Det är också en historia som ska berättas, men vid ett senare tillfälle. Jag är så glad och tacksam över att få ha honom i mitt liv. ♥