Det slog mig just. Eller jag borde nog säga: det slog mig just igen. Jag ryser när jag tänker på det, är både nervös och förväntansfull. Mest nervös nu tror jag. Att kliva upp där och ställa sig inför församlingen, jag kommer dö!

Fast ja, dö är det ju meningen att jag ska göra. Genom att bekräfta mitt barndop. Eller fullborda det som Lasse sa igår på dopinfot. Bekänna min tro på Jesus inför mig själv, Gud, Satan och alla andra. Bli befriad från all skit jag levt med; missbruk, relationsbindningar, onda andar och nedbruten karaktär. För vad är det för vits med att hålla kvar en död människa i snaror?

Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi ska leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Rom. 6:3-5

Jag ska äntligen få stiga ner i dopgraven och uppstå för att leva i Jesus.