Idag åkte jag och Teodor in till stan och köpte en multiskrivare eller vad dom kallas. En sån där som man kan använda som scanner, kopiator och skriva ut foton med också. Och göra dubbelsidiga utskrifter. Och skriva ut på CD eller DVD skivor. Och skriva ut direkt från kamerans minneskort. Och lite sådär. Väldans najs!

Mina ambitioner för det som är kvar av den här dagen är att få undan ALL disk vi lyckats samla på oss sedan dagen innan jul (trots att vi knappt varit hemma?). Jag ska också dammsuga, boka tvättstugan, städa skafferiet och skriva klart ett A4 papper med lite viktig information.

Hinner jag klart till klockan åtta så ska jag fixa hemma-spa och mysa riktigt ordentligt i väntan på att min karl kommer hem från jobbet. Men det ska väl gå, höphöp!

En skrivare. Med scanner, kopiator och möjlighet att göra fotoutskrifter. Det ska vi köpa imorgon, hurra!

Den ska vi köpa imorgon.

Klipporna i Fågelsundet en varm och solig sommardag.

Enkelt. Min rädsla är att förlora någon av alla de människor jag älskar från djupet av mitt hjärta.

Och rulltrappor, dom är lömska.

En första jul med min älskade är nu firad. Förra julen firade vi ju på olika håll, fast vi avslutade den på samma sätt som i år; tillsammans i kyrkan.

På julaftonsmorgonen tog vi det väldigt lugnt, gjorde oss julfina och åkte sedan hem till mamma & Per. Där umgicks vi, tog en promenad och dukade sedan fram det stora julfikat (9 sorters kakor & bullar!) till Kalle klockan tre. Då hade Pers föräldrar också kommit, mysmys. I julklapp av mamma & Per fick vi precis en sådan picnickorg som jag letat efter hela sommaren, fullproppad med sill, gelé, myntablad, choklad, nyårsbubbel, glögg, thé, kex, ägg, olika sorters havssalt, osv...

Sedan åkte vi till Väsby där det vankades julmiddag och läsning av julevangeliet hos Forslunds. Efter det gick vi över till Widells där det blev julklappsöppning och julfika. Teodor hade smygit ut två par av mina favoritskor och fått dom lagade, så det blev stor glädje när jag öppnade klappen från honom.

Kvällen avslutade vi i kyrkan med mängder av tända ljus. Trots att jag lagom till kvällen hade tappat rösten av allt hostande, så blev det en väldigt bra och mysig julafton.

Kärlek får mig att gråta. Men då menar jag enbart äkta kärlek, inte nåt falskt fjortisskit.

Guds kärlek tar täten i antal gråt-timmar, häftigare kärlek finns inte! Tätt efter kommer min underbara fästman, hans kärlek har fått mig att gråta många gånger. Även mina vänner och min familj har fått mig till tårar.

Nu pratar jag inte om tårar av olycka. Det här gäller tårar av lycka, tårar av glädje, tårar av tacksamhet. Vetskapen att dessa finns här för mig i vått och torrt och att de älskar mig, det får mig att gråta.

Att folk stressar halvt ihjäl sig över att det snart är jul. Hemmet måste vara skinande rent. Allt julpynt måste vara framme. Julskinkan måste griljeras. Maten måste handlas. Julkorten skickas. Klapparna köpas och det i mängder. Trängas i affärer hit och dit. Helst allt i sista sekund också. Usch!

Ta det lugnt. Andas. Tro mig, det blir jul även om inte allt det där är fixat. Och det blir nog en minst lika bra sådan också för en stressad mamma, pappa, bror, syster eller vän, det är inte kul.

Se till att umgås med underbara människor och verkligen vara bara här och nu. Och fundera över varför vi egentligen firar jul.

För 2000 år sedan föddes en liten kille i ett stall...


Vill du läsa hela historien så kolla in Bibeln. Leta upp Lukasevangeliet och läs kapitel 2, vers 1-20. Där står det. Har du ingen Bibel, så klicka in dig här och läs på bibeln.se.

21 december. Teodor hämtar mig från jobbet. Vi åker hem till Frida & Isak. På ett ögonblick är det klart.

Yes!

Den här månaden har jag bloggat mer än jag gjort under resten av året sammanlagt, tror jag. Den här månaden har jag jobbat en massa. Den här månaden har jag bakat pepparkakor & lussebullar med 1-5-åringar och deras föräldrar. Den här månaden har jag varit på bio och sett Harry Potter med Teodor, Robin & Lina. Den här månaden har jag och Teodor firat 6 månader som förlovade.

Den här månaden har jag varit på vårdcentralen. Den här månaden har jag klippt mig. Den här månaden har jag julhandlat med Jennylee. Den här månaden har jag & Teodor sovit på hotell, ätit julbord, tittat på show & dansat.

Den här månaden har jag tittat på två luciatåg, ett på jobbet och ett i kyrkan. Den här månaden har bönegruppen haft avslutning hemma hos oss. Den här månaden föddes kusinbarn nummer tre, Linda A's son Milton. Den här månaden har jag, Jennylee & Julia haft julbak och tjejsnack. Den här månaden har jag julpyntat. Den här månaden har jag ätit julbord i kyrkan.

Den här månaden har jag jobbat sista dagen som elevassistent, för den här gången i alla fall.

Att jag inte gick upp lite tidigare idag. Nu hinner jag inte njuta lika länge av frukosten bestående av julvört med Johnnys senap och julskinka plus en stor kopp kaffe. Så jag hoppas att det finns julskinka på julbordet efter gudstjänsten idag. Men det ska väl inte vara en omöjlighet? ;)

Den här va lätt! Det är utan tvekan den födelsedag jag firade i år; 2010. Min 21:a födelsedag.


Teodor friade och kom med den mysiga idén att vi kunde ha födelsedagsfirandet i Herrgårdsparken, en väldigt bra idé. Solen sken, det var varmt och jag fick fira med nästan hela min stora familj och far- & morföräldrar.

Jag och några presenter. Rosen fick vi i förlovningspresent.

Väldigt minnesvärt och alla var nöjda och tyckte det borde bli tradition att fira så. Lätt bästa! 

Jag har många underbara minnen men det jag först kommer att tänka på när frågan om favoritminne kommer, är detta:

Det är en kall vinterdag, solen skiner och den nyaste snön ligger lätt på de gamla drivorna. Jag är varmt klädd och hämtar hem min alldeles egna ponny Ojsan ifrån hagen bakom huset. Efter att ha borstat och tränsat henne, leder jag henne till stubben där jag hoppar upp på hennes lurviga rygg. Ingen sadel, det är barbacka som gäller idag. Vi ska ju bara ut på en lugn liten tur.





Vi ger oss ut på vår vanliga stig i skogen, den där som vi hittar på även om det är kolsvart ute. Det är så vackert allting. Efter cirka 15 minuter kommer vi ut på grusvägen bakom Lena och jag känner att det skulle vara så härligt att trava en liten bit.

Men jag gör en galoppfattning och Ojsan kopplar direkt. Vi flyger fram i slowmotion (det låter skumt, jag vet) på grusvägen och vi är verkligen ett. Snön yr runt oss och jag skriker yeeeehaaaaaa!

När jag tänker på det här så saknar jag min lilla skrutta något så fruktansvärt. Men jag är samtidigt glad över att jag fick ett så underbart minne av henne innan hon blev sjuk och fick flyga till de evigt gröna ängarna. Underbara älskade lilla Ojsan ♥

Den va väldigt länge sedan och den va säkert väldigt äcklig så den har jag förträngt. Hmm.

Det finns två sorters drömmar, båda med två olika underkategorier. Första sortens drömmar är de man har under tiden man sover, det kan vara antingen trevliga drömmar eller mardrömmar. Andra sortens drömmar är önskningar om framtiden, och de kan antingen gå att uppfylla eller vara orealistiska.

Jag skulle nog vilja påstå att alla dessa sorters drömmar fyller en funktion. Drömmar under sovande tid finns ju till för att hjärnan ska hinna med att bearbeta alla dagens synintryck. Mardrömmar kan öppna våra ögon och få oss att tänka till. Drömmar om framtiden är nödvändigt eftersom att man då har något att sträva mot att uppnå. Och visst kan det vara kul att ibland fantisera om ett helt annat liv och ändå inse att man faktiskt har det väldigt bra.

Jag är ganska nöjd med tillvaron, en del av mina drömmar och önskningar om hur jag vill leva livet är redan uppfyllda. Några kanske blir det snart, vissa om några år och andra kanske aldrig blir det. Men det känns bra att inte få alla drömmar uppfyllda samtidigt, då har man ju något att sträva efter.

Rödgulds förlovningsring. Svarta trosor. Prickig bh. Beigea strumpor med kossor. Mörkblå jeans med hål i knävecket. Långt blått linne. Svart fleecetröja. Silverhalsband med kors och ängel. Svarta glasögon. Svarta och röda hårsnoddar. Bruna kängor. Stickad svartvit halsduk by my farmor. Svart jacka. Svartvitrutig mössa. Svarta tjocka vantar. Illröda täckbyxor.

Jorå, känns bra.

Vecka 50 redan, tiden går sjukt fort! Inte lång tid kvar på det här året nu och fullspäckat är det. Schemat för denna vecka ser ut såhär:

Snart är det jul, skönt! :)

Syskon. Svårdefinierat begrepp! Jag kan ha ett, jag kan ha tre eller jag kan ha väldigt väldigt många.

Biologiskt sett så har jag en lillebror. (Ja, jag säger lillebror även om han sedan långt tillbaka är längre än mig och därför kallar mig lillasyster.) Han heter Dennis, är 17 år och pluggar fordonslinje på gymnasiet. En flickvän har han också, hon heter Hanna och jag ser fram emot att få träffa henne.



Jag tycker mycket om min bror. Ibland är det tråkigt att inte längre bo under samma tak, kunna sitta på den andras rum och snacka tills mamma ropar att "hallå, nu måste ni faktiskt gå och lägga er!" och sen ändå snacka en liiiiten stund till.

Det är så underbart att få ett sms av honom, blir alltid så glad då. Eller när han spontant kommer förbi på en kopp kaffe och vi kollar på That 70's Show eller helt sjukt störda klipp på youtube. Eller tvspels-kvällen vi hade, när vi fyllda av nostalgi körde Harry Potter på PS1.

Haha, min bror är underbar! Jag är dålig på att tala om det, men jag älskar honom ♥

Det är fredag idag. Jag är nästan frisk. Snart kommer min underbara Jennylee hit, då bär det av in till staden för att handla lite julklappar. Det är kallt ute. Det här har jag tagit på mig idag:

Just ja, jag har klippt mig lite. Och frisören upptäckte att jag fått väldigt mörkt hår. Men det kan ju vara bra om jag skulle bli tappad i snön. Lättare att bli hittad då än om jag skulle vara vithårig.

Hoppas jag slipper frysa idag och att ni får en härlig fredag! Ha det bäst ♥

Jag tror på Gud. Jag tror på Jesus. Jag tror på den Helige Ande. Och jag tror att de är en och samma; en treenighet.

Jag kallar mig kristen, något jag första gången gjorde 2004. Då mådde jag väldigt dåligt och hade gjort det länge. Jag visste varken in eller ut, hade inga känslor kvar för något av det jag brukade älska och jag mådde konstant illa. Jag läste Nya Testamentet mycket, där sökte jag tröst och svar på min fråga om varför jag mådde som jag gjorde.

En natt slog jag upp Hebreerbrevet 12, där överskriften var Maning till uthållighet. Vid det här laget var jag less på Gud och arg över att han inte gjorde mig frisk. Jag läste hela kapitlet och fastnade på detta:

Ty den Herren älskar, den tuktar han, och han agar var son som han har kär. Hebr. 12:6

När jag läst det fylldes jag av en så stark känsla av kärlek, jag kände att orden gick rakt in i mig och jag brast ut i gråt. Jag läste vidare i kapitlet, som avslutas med detta:

För stunden tycks väl varje tuktan vara mera till sorg än till glädje, men för dem som har fostrats genom den är frukten till slut frid och rättfärdighet. Styrk därför era matta händer och svaga knän. Gör stigen rak för era fötter, så att det ben som haltar inte går ur led utan istället blir friskt igen. Hebr. 12:11-13

Jag ska inte säga att allt blev bra direkt efter detta. Men det gick lättare att leva för jag visste nu att jag hade Honom och att Han älskar mig. Min tro på Jesus är något jag skulle kunna prata om hur länge som helst, men nu är det dags att avrunda för den här gången. Det väljer jag att göra på detta sätt:

Bara för att jag är kristen betyder det inte att livet alltid är en dans på rosor. Jag blir också sjuk. Jag blir också arbetslös. Jag kan också hamna i bråk med personer jag älskar. Det kan se väldigt mörkt ut och det mesta kan kännas skit. Men tack och lov så är Jesus aldrig längre än en bön bort och av honom kan jag få frid och styrka att härda ut och gränslös kärlek i överflöd.

Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. Jes. 40:29

Väntar på ett viktigt mailsvar. Har visst hänt något på facebook. Skriver dagens blogginlägg. Tittar lite på inläggskommentarer. Lyssnar på en väldigt fin låt. Läser texten till den väldigt fina låten. Snackar lite med Jennylee och Julia. Kollar busstidtabellen. Spanar in schemat för vårterminen och är lite missnöjd med placeringen av den sista träffen, även om den faktiskt hade kunnat vara värre.

Och så dricker jag kaffe. Kaffe är gott.

Mina bästa vänner har sedan länge utan tvekan varit, och kommer förhoppningsvis alltid att vara, Jennylee och Julia.

Med dom kan jag prata om precis vad som helst för jag vet att dom alltid lyssnar och bryr sig. Vi finns alltid där för varandra med stöd, pepping, lugnande eller uppmuntrande ord och det är verkligen guld värt. Vi har så himla kul tillsammans och kan tokgarva åt i princip vad som helst även om det oftast bara är vi tre som vet vad vi garvar åt, ibland inte ens vi.

Om jag är glad så vet jag att de delar min glädje. Om jag är ledsen så vet jag att de tröstar och uppmuntrar mig. Om jag är arg så blir de också arga och ser till att få mig på bättre humör. Och jag gör detsamma med dom. Vi har upplevt mycket tillsammans under alla år vi umgåtts, jag har många minnen med dem som ligger mig varmt om hjärtat.

De här tjejerna är som systrar för mig och jag kommer alltid att älska dom ♥



Längtar så till onsdag nästa vecka när vi ska ha julbak och tjejsnack, det ska bli så kul! Magknip och träningsvärk i skrattmusklerna kommer återigen att vara ett faktum. Härligt! :)

Ja, egentligen skulle jag ha varit i Umeå nu och haft min terminsexamination i Barn- & ungdomspsykiatri. Men jag är hemma sjuk istället, usch usch. Huvudvärk, öm i kroppen, feberfrossa, svullna halsmandlar. Underbart!

Morgonen har ägnats åt att ligga i soffan med massa kläder under duntäcke och kolla på Harry Potter och Hemligheternas kammare. Nu ska jag försöka få i mig lite lunch, lär väl bli nyponsoppa som älsklingen så snällt köpte hem åt mig igår. Svårt att svälja.

Om två timmar ska jag till vårdcentralen och sen ska jag bädda ner mig igen i väntan på att Teodor kommer hem från jobbet. Då blir det middag.

Innehållsrik dag, ohja. Krya på mig.

Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte,
den skryter inte, den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa, den söker inte sitt,
den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting, den tror allting,
den hoppas allting, den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig.
(1 Kor 13:4-8)

När ordet kärlek sägs, tror jag att du i första hand tänker på kärlek mellan man och kvinna. Eller hur? Men kärlek är något vi också visar våra föräldrar, barn, vänner, släktingar, grannar - våra medmänniskor helt enkelt. Kärlek handlar inte om att ta, det handlar om att ge.

Men apropå kärlek mellan man och kvinna. Idag har jag och Teodor varit förlovade i ett halvår. Tiden går väldigt fort! Jag kan ärligt säga att min kärlek till denne man växer sig allt starkare för varje dag som går. Han är den jag ständigt letat efter, men som kom till mig först när jag slutat leta. Tack Gud för att du fört oss samman.


Provisoriska ringar | Frieri på Öregrunds klippor | Våra ringar, med texten:

Över detta ska ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet. (Kol 3:14)

Frukost: Grönt thé med ingefära, citron & honung. Ett glas juice och russinbröd från hembageriet. Gott!

Fika: Två koppar kaffe, en bit sockerkaka, Tom & Jerrykex. Smarr!

Lunch: Filmjölk med krossade pepparkakor, kanel, ingefära & russin. Juligt!



Fika: Apelsin. Nam nam!

Middag: Blir en kycklingrätt med kokosmjölk, pesto, cashewnötter, nudlar och lite annat smått och gott. Ska lagas nu!

Kvällsfika: Finns nog risk att det blir pepparkakor och glögg. Underbart!

1 december bjöd på en presentation av mig själv, nu är det dags för mina föräldrar: mamma Madélèné och pappa Christer.

På den tiden när dom träffades vet jag att pappa tränade väldigt mycket på gym, han hade mycket muskler och mycket hår. Jag blev till innan smörgåstårtan. Mamma fyllde 18 knappt två veckor efter att jag föddes och pappa bör då logiskt uträknat ha varit 25.

Idag har pappa varken muskler eller hår, smörgåstårtan är slut och mamma är inte 18. Ja alltså, pappa har rakat av sig håret, mina föräldrar är separerade sedan nio år tillbaka och åren går ju. Jag tycker om dom ändå.

<- far & mor ->

Pappa (46 år) har en Ingela-fästmö, de bor i hus med katt, hund och varannan vecka med min snart myndige lillebror. De övriga varannan-dena veckorna bor min bror hos mamma (39 år) som har en Per-fästman. Mamma bor också i hus med katter, hund, hästar och en kanin som är gammal som gatan men söt som attan.

Jag har en stor, utspridd familj och visst kan det vara krångligt ibland. Men inte för något i världen önskar jag bort någon i den, jag älskar er alla i hela min stora skumma familj ♥

Min första kärlek var en blond treårig liten pojke, min mammas väninnas son. Jag var också en sådär tre år ung och minns egentligen inte så mycket alls från den här yngsta tiden, annat än genom kort och hemvideofilmer som jag tittat på.

Vi gick luciatåg för det gamla grannparet som hänfört suckade tillsammans, vi åkte karuseller och klappade getter på Furuvik, vi lekte och busade. Ett par år senare ritade vi kärleksbrev till varandra. Jag minns kärleksbrevet där han ritade ett Brynäs-hus (mitt) och ett Djurgården-hus (hans) med hjärtan emellan.

Ju äldre vi blev desto mer växte vi ifrån varandra, men vi hänge faktiskt ihop en del ända upp på högstadiet. Jag minns barnkalas där jag var enda tjejen och vi dansade till Rednex. Flera dagars väntan och lockande på en liten övergiven kattunge på ett loft, som vi till sist lyckades tämja. Tv-spelande och pingismatcher i garaget.

Hans namn? Jag tänkte hålla det hemligt av hänsyn mot honom.