Japp. Hela veckan jobbar jag, på mitt gamla jobb. Underbart om jag får säga det själv! Och det får jag ju. Tre barn, tre personal. Lugn vecka med andra ord. Höhö. Det är trots allt bara sommar en gång om året. Eller som städerskan sa: "Ni har ju så fullt upp under resten av året med många barn att ta hand om samtidigt, så ni förtjänar att få det lite lugnt på sommaren". Tack och yeah we do. Fast jag älskar ju mitt jobb året om. Faktiskt.

Rast nu vilket också är väldigt trevligt. Tänkte ägna den åt facebook tror jag. Sen slutar jag ju redan vid två idag. (Men så va det ju jag som öppnade i morse, så jag har ju ändå varit här en stund liksom.) Nej nu känner jag att det här håller på att bli väldigt ointressant. Gå ut i solen istället för att hänga vid datorn hörrni. Vi hörs vänner! :)

Okej.. Med risk för att kanske vara lika efter som jag brukar kunna vara: Vigo - tuggummi med funktion.

Seriöst, vad sjutton är detta? Tre olika tuggummin: en för ökad fysisk kapacitet, en för ökad mental prestationsförmåga och en för sund och elastisk hud. Tydligen är dom tvådelade där den ena delen är som tuggummidel och den andra innehåller lite olika vitaminer och näringsämnen.

Så nu kan man tugga tuggummi för att hålla fokus, vara aktiv eller bli vacker. Fantastiskt. Jag trodde seriöst att det var en av AMF's reklamer med titeln "Vad drömmer du om i framtiden?".

Nää, dags att dricka upp kaffet och stila till sig lite. Ska strax iväg och skriva papper för nya jobbet, sedan bär det av in till stan där jag ska möta upp Jennylee och uträtta några småärenden. Blir bra det! :)

Så kul det är att titta på bilder från bröllopet! Kul att titta på de från dagen innan också, när vi dukade. Jag levde nog lite i en bubbla då, med fullt fokus på det som skulle göras. (läs: helt vimsig i skallen utan förmåga att komma ihåg vad jag gjorde 10 sekunder tidigare, typ.)

Fredagen den 27:e maj var det alltså dags att samlas i Folkets hus och duka och dekorera för bröllopsfest. Lite så här såg det ut:

Tack alla ni (föräldrar, föräldrars respektive, svärföräldrar, svågrar, svägerska, kusin, bestman, Jenny, Hårsta och värdpar) som var med och hjälpte till, det va verkligen guld värt! ♥

Klart katten ska hjälpa till!


Hur kan två personer ha så mycket grejer i badrumsskåpet?!

Det enda jag funderar över nu är hur sjutton jag ska lyckas få tillbaka allt i skåpet..?

Tydligen ser bloggen ut så här för de flesta:



Det va ju inte så himla snyggt... Ganska jättefult faktiskt!

Tydligen måste man köra sidan i "kompatibilitetsvy" för att den ska se ut som den gör för mig, alltså såhär:



Är det någon vänlig själv som vet hur man fixar till det, så säg gärna till :)

Bloggen har gått från detta:



till detta:



Vad tycks? Jag är nöjd.

Kanske. Men bloggen behöver lite förnyelse! Blev plötsligt toksugen på att göra en renovering här: göra en ny header, fixa lite nya färger, göra om i menyn här till höger...

Har redan bytt profilbilden här till höger, till en som endast är 19 dagar gammal. Och så har jag äntligen skrivit under fliken "Om mig". Så titta gärna in och läs om mina intressen, vad jag gillar och inte gillar och se några av de motton jag har här i livet.

Resten får vänta tills efter jag har varit på vårdcentralen. Om jag överlever vill säga!

Nu sitter jag här med en kopp kaffe (på Åländskt vis) och väntar på att  s l a k t a s .  Lite så känns det. Ja, jag vet att jag är töntig men jag vill inte bli karvad i. Uscha!

Det är nämligen så att sedan förra fredagen har jag inte kunnat gå på min ena häl. Jag vaknade, satte ner foten i golvet, drog snabbt upp den igen för AAAAJ va det högg till i hälen. Hälsporre gissade mamma på, men efter lite närmare undersökningar visade det sig att jag faktiskt har ett jack i hälen. Och precis vid det jacket hugger det till inne i foten när jag känner där. Men tönt som jag är så säger jag att "det kanske går över under helgen, annars kan jag ringa sjukan på måndag". Ja men visst att jag gjorde det, eller vänta här nu? Nää.. I tisdags tvingade jag mig själv att ringa och efter mycket strul och tjafsande så fick jag en tid nu idag. Förstår seriöst inte vad deras problem är där nere?

Så 11.30 ska jag befinna mig på vårdcentralen för att dom ska få "kolla" på foten. Ja, kolla på kan dom ju göra. Det syns knappt från utsidan längre, men det känns på insidan kan jag tala om.. Hoppas på röntgen. Fast då hoppas jag också på att röntgen inte ska visa något. För bli karvad i, det vill jag inte! Det räcker att jag ska dra ut en visdomstand den 4e juli... Hua!

Tänk om livet alltid kunde vara så lugnt och skönt som det va där?

Ja, just det ja. Sist jag publicerade något annat än en sångtext här så var det en vecka kvar till vårt bröllop. Nu har vi varit gifta i 18 dagar och jag är fortfarande lika kär, om inte mer. Eller i alla fall på ett annat sätt. Det går inte riktigt att sätta fingret på vad det är, men det händer något under själva vigseln. Guds närvaro under akten och välsignelsen vi fått över vårt äktenskap är fantastisk. Det är gott att gifta sig!

Jag tänkte uppdatera här med lite tankar och bilder från själva D-dagen, men först måste jag plugga lite. Jag skippade min sista Umeåvistelse till förmån för de sista bröllopsförberedelserna. Resonerade som så att gifta mig, det gör jag en gång i livet. Plugga, det ska jag göra i flera år till. Så nu har jag en kompletteringsuppgift, en utvärdering av vårterminen samt en uppsats kvar att göra. Men det va det värt, lätt :)

Bröllopsupdate kommer, promise! ;)

Du ser igenom. Du ser förbi
allting jag skapat och försökt bli
Mitt liv är en öppen bok i din hand
ändå måste jag komma, ändå måste jag fram
Du väckte min längtan, du sa mitt namn
Jag blir aldrig densamme och ett är nu sant


Utan Dig blir hösten föralltid kvar
Utan Dig blir frågorna aldrig svar
Utan Dig är livet ett iskallt hav
Utan Dig, utan Dig
Du är liv pulserande inom mig
Varje andetag beror på Dig
Du är vårvinden som omger mig
Mitt liv är ingenting, utan Dig


Handlar inte det här om kärlek så vet inte jag vad som gör det?