Nu sitter jag här med en kopp kaffe (på Åländskt vis) och väntar på att  s l a k t a s .  Lite så känns det. Ja, jag vet att jag är töntig men jag vill inte bli karvad i. Uscha!

Det är nämligen så att sedan förra fredagen har jag inte kunnat gå på min ena häl. Jag vaknade, satte ner foten i golvet, drog snabbt upp den igen för AAAAJ va det högg till i hälen. Hälsporre gissade mamma på, men efter lite närmare undersökningar visade det sig att jag faktiskt har ett jack i hälen. Och precis vid det jacket hugger det till inne i foten när jag känner där. Men tönt som jag är så säger jag att "det kanske går över under helgen, annars kan jag ringa sjukan på måndag". Ja men visst att jag gjorde det, eller vänta här nu? Nää.. I tisdags tvingade jag mig själv att ringa och efter mycket strul och tjafsande så fick jag en tid nu idag. Förstår seriöst inte vad deras problem är där nere?

Så 11.30 ska jag befinna mig på vårdcentralen för att dom ska få "kolla" på foten. Ja, kolla på kan dom ju göra. Det syns knappt från utsidan längre, men det känns på insidan kan jag tala om.. Hoppas på röntgen. Fast då hoppas jag också på att röntgen inte ska visa något. För bli karvad i, det vill jag inte! Det räcker att jag ska dra ut en visdomstand den 4e juli... Hua!

Tänk om livet alltid kunde vara så lugnt och skönt som det va där?