Blogginlägg på blogginlägg, statusuppdatering på statusuppdatering, pik på pik, utfrysning på utfrysning, dörrlapp på dörrlapp... Hur orkar jag? Och det är DU som ställer frågan. (Jo, ibland undrar jag med faktiskt.) Men det är såhär:

Det vi har sett och hört förkunnar vi för er,
för att också ni skall vara med i vår gemenskap,
som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus.
Detta skriver vi för att vår glädje skall bli fullkomlig.
(1 Joh 1:3f)

Att få leva med Gud är något så otroligt fantastiskt. Det finns så mycket kärlek, kraft, förlåtelse, styrka, nåd och så vidare och så vidare att få. Vi som vet vill ju självklart att ni som inte vet, ska få veta. Vi vill dela med oss av det vi vet. Vissa vill det tyvärr på fel sätt och försöker tvinga eller rent av skrämma folk till att börja tro på Gud. Så kan man inte göra! Eller "kan", det kan man väl... Men det är inte ett bra sätt, då tro behöver ha sin grund i ett ärligt och längtande hjärta.

Jag tvingar ingen att läsa min blogg. Jag tvingar ingen att läsa mina dörrlappar. Jag tvingar ingen att lyssna på varför jag tror på Jesus. Jag tvingar ingen att umgås med mig om han/hon är rädd för att bli "smittad" av Gud eller anser att jag är hjärntvättad.

Men för dig som tittar in här, skriver jag gärna. För dig som vill ha ett bibelord, kommer det alltid sitta en lapp med ett bibelord på vår dörr. Om du vill att jag berättar om varför jag tror, så gör jag det gärna. Och vill du umgås med mig, så får du acceptera mig för den människa jag är. Precis som jag tar dig för den du är.

Kärlek.

Ja dom där dörrlapparna förresten, de rivs ständigt ner och på olika sätt. Sönderriven och stoppad i brevinkastet. Sönderriven och kastad i trapphuset. Halvt bortriven. Eller som nu senast, i helgen - hel men flyttad till en grannes dörr. Sen fick vi tillbaka den på vår dörr igen. Påhittigt må jag säga. Men då va det dags för en ny igen: