Det är fredag idag. Jag är nästan frisk. Snart kommer min underbara Jennylee hit, då bär det av in till staden för att handla lite julklappar. Det är kallt ute. Det här har jag tagit på mig idag:

Just ja, jag har klippt mig lite. Och frisören upptäckte att jag fått väldigt mörkt hår. Men det kan ju vara bra om jag skulle bli tappad i snön. Lättare att bli hittad då än om jag skulle vara vithårig.

Hoppas jag slipper frysa idag och att ni får en härlig fredag! Ha det bäst ♥

Jag tror på Gud. Jag tror på Jesus. Jag tror på den Helige Ande. Och jag tror att de är en och samma; en treenighet.

Jag kallar mig kristen, något jag första gången gjorde 2004. Då mådde jag väldigt dåligt och hade gjort det länge. Jag visste varken in eller ut, hade inga känslor kvar för något av det jag brukade älska och jag mådde konstant illa. Jag läste Nya Testamentet mycket, där sökte jag tröst och svar på min fråga om varför jag mådde som jag gjorde.

En natt slog jag upp Hebreerbrevet 12, där överskriften var Maning till uthållighet. Vid det här laget var jag less på Gud och arg över att han inte gjorde mig frisk. Jag läste hela kapitlet och fastnade på detta:

Ty den Herren älskar, den tuktar han, och han agar var son som han har kär. Hebr. 12:6

När jag läst det fylldes jag av en så stark känsla av kärlek, jag kände att orden gick rakt in i mig och jag brast ut i gråt. Jag läste vidare i kapitlet, som avslutas med detta:

För stunden tycks väl varje tuktan vara mera till sorg än till glädje, men för dem som har fostrats genom den är frukten till slut frid och rättfärdighet. Styrk därför era matta händer och svaga knän. Gör stigen rak för era fötter, så att det ben som haltar inte går ur led utan istället blir friskt igen. Hebr. 12:11-13

Jag ska inte säga att allt blev bra direkt efter detta. Men det gick lättare att leva för jag visste nu att jag hade Honom och att Han älskar mig. Min tro på Jesus är något jag skulle kunna prata om hur länge som helst, men nu är det dags att avrunda för den här gången. Det väljer jag att göra på detta sätt:

Bara för att jag är kristen betyder det inte att livet alltid är en dans på rosor. Jag blir också sjuk. Jag blir också arbetslös. Jag kan också hamna i bråk med personer jag älskar. Det kan se väldigt mörkt ut och det mesta kan kännas skit. Men tack och lov så är Jesus aldrig längre än en bön bort och av honom kan jag få frid och styrka att härda ut och gränslös kärlek i överflöd.

Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. Jes. 40:29

Väntar på ett viktigt mailsvar. Har visst hänt något på facebook. Skriver dagens blogginlägg. Tittar lite på inläggskommentarer. Lyssnar på en väldigt fin låt. Läser texten till den väldigt fina låten. Snackar lite med Jennylee och Julia. Kollar busstidtabellen. Spanar in schemat för vårterminen och är lite missnöjd med placeringen av den sista träffen, även om den faktiskt hade kunnat vara värre.

Och så dricker jag kaffe. Kaffe är gott.

Mina bästa vänner har sedan länge utan tvekan varit, och kommer förhoppningsvis alltid att vara, Jennylee och Julia.

Med dom kan jag prata om precis vad som helst för jag vet att dom alltid lyssnar och bryr sig. Vi finns alltid där för varandra med stöd, pepping, lugnande eller uppmuntrande ord och det är verkligen guld värt. Vi har så himla kul tillsammans och kan tokgarva åt i princip vad som helst även om det oftast bara är vi tre som vet vad vi garvar åt, ibland inte ens vi.

Om jag är glad så vet jag att de delar min glädje. Om jag är ledsen så vet jag att de tröstar och uppmuntrar mig. Om jag är arg så blir de också arga och ser till att få mig på bättre humör. Och jag gör detsamma med dom. Vi har upplevt mycket tillsammans under alla år vi umgåtts, jag har många minnen med dem som ligger mig varmt om hjärtat.

De här tjejerna är som systrar för mig och jag kommer alltid att älska dom ♥



Längtar så till onsdag nästa vecka när vi ska ha julbak och tjejsnack, det ska bli så kul! Magknip och träningsvärk i skrattmusklerna kommer återigen att vara ett faktum. Härligt! :)

Ja, egentligen skulle jag ha varit i Umeå nu och haft min terminsexamination i Barn- & ungdomspsykiatri. Men jag är hemma sjuk istället, usch usch. Huvudvärk, öm i kroppen, feberfrossa, svullna halsmandlar. Underbart!

Morgonen har ägnats åt att ligga i soffan med massa kläder under duntäcke och kolla på Harry Potter och Hemligheternas kammare. Nu ska jag försöka få i mig lite lunch, lär väl bli nyponsoppa som älsklingen så snällt köpte hem åt mig igår. Svårt att svälja.

Om två timmar ska jag till vårdcentralen och sen ska jag bädda ner mig igen i väntan på att Teodor kommer hem från jobbet. Då blir det middag.

Innehållsrik dag, ohja. Krya på mig.

Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte,
den skryter inte, den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa, den söker inte sitt,
den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting, den tror allting,
den hoppas allting, den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig.
(1 Kor 13:4-8)

När ordet kärlek sägs, tror jag att du i första hand tänker på kärlek mellan man och kvinna. Eller hur? Men kärlek är något vi också visar våra föräldrar, barn, vänner, släktingar, grannar - våra medmänniskor helt enkelt. Kärlek handlar inte om att ta, det handlar om att ge.

Men apropå kärlek mellan man och kvinna. Idag har jag och Teodor varit förlovade i ett halvår. Tiden går väldigt fort! Jag kan ärligt säga att min kärlek till denne man växer sig allt starkare för varje dag som går. Han är den jag ständigt letat efter, men som kom till mig först när jag slutat leta. Tack Gud för att du fört oss samman.


Provisoriska ringar | Frieri på Öregrunds klippor | Våra ringar, med texten:

Över detta ska ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet. (Kol 3:14)

Frukost: Grönt thé med ingefära, citron & honung. Ett glas juice och russinbröd från hembageriet. Gott!

Fika: Två koppar kaffe, en bit sockerkaka, Tom & Jerrykex. Smarr!

Lunch: Filmjölk med krossade pepparkakor, kanel, ingefära & russin. Juligt!



Fika: Apelsin. Nam nam!

Middag: Blir en kycklingrätt med kokosmjölk, pesto, cashewnötter, nudlar och lite annat smått och gott. Ska lagas nu!

Kvällsfika: Finns nog risk att det blir pepparkakor och glögg. Underbart!

1 december bjöd på en presentation av mig själv, nu är det dags för mina föräldrar: mamma Madélèné och pappa Christer.

På den tiden när dom träffades vet jag att pappa tränade väldigt mycket på gym, han hade mycket muskler och mycket hår. Jag blev till innan smörgåstårtan. Mamma fyllde 18 knappt två veckor efter att jag föddes och pappa bör då logiskt uträknat ha varit 25.

Idag har pappa varken muskler eller hår, smörgåstårtan är slut och mamma är inte 18. Ja alltså, pappa har rakat av sig håret, mina föräldrar är separerade sedan nio år tillbaka och åren går ju. Jag tycker om dom ändå.

<- far & mor ->

Pappa (46 år) har en Ingela-fästmö, de bor i hus med katt, hund och varannan vecka med min snart myndige lillebror. De övriga varannan-dena veckorna bor min bror hos mamma (39 år) som har en Per-fästman. Mamma bor också i hus med katter, hund, hästar och en kanin som är gammal som gatan men söt som attan.

Jag har en stor, utspridd familj och visst kan det vara krångligt ibland. Men inte för något i världen önskar jag bort någon i den, jag älskar er alla i hela min stora skumma familj ♥

Min första kärlek var en blond treårig liten pojke, min mammas väninnas son. Jag var också en sådär tre år ung och minns egentligen inte så mycket alls från den här yngsta tiden, annat än genom kort och hemvideofilmer som jag tittat på.

Vi gick luciatåg för det gamla grannparet som hänfört suckade tillsammans, vi åkte karuseller och klappade getter på Furuvik, vi lekte och busade. Ett par år senare ritade vi kärleksbrev till varandra. Jag minns kärleksbrevet där han ritade ett Brynäs-hus (mitt) och ett Djurgården-hus (hans) med hjärtan emellan.

Ju äldre vi blev desto mer växte vi ifrån varandra, men vi hänge faktiskt ihop en del ända upp på högstadiet. Jag minns barnkalas där jag var enda tjejen och vi dansade till Rednex. Flera dagars väntan och lockande på en liten övergiven kattunge på ett loft, som vi till sist lyckades tämja. Tv-spelande och pingismatcher i garaget.

Hans namn? Jag tänkte hålla det hemligt av hänsyn mot honom.

Det här är jag:



Sanna. En 21-årig tjej som oftast lyckas lyfta fram det positiva i allting. Flickvän. Sambo. Förlovad. Bor tyvärr i lägenhet för tillfället. Kattägare. Marsvinsägare. Elevassistent. Har egentligen lite för mycket att göra, men på något sätt så går det ändå. Student. Försäljare. Kristen. Fick igår mitt andra kusinbarn, väntar ett till den 15/12 och ytterligare ett om fem månader. List-skrivare. Hästälskare. Raggarbrud. Kort sagt - Mitt Sanna Jag.