Blogginlägg på blogginlägg, statusuppdatering på statusuppdatering, pik på pik, utfrysning på utfrysning, dörrlapp på dörrlapp... Hur orkar jag? Och det är DU som ställer frågan. (Jo, ibland undrar jag med faktiskt.) Men det är såhär:

Det vi har sett och hört förkunnar vi för er,
för att också ni skall vara med i vår gemenskap,
som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus.
Detta skriver vi för att vår glädje skall bli fullkomlig.
(1 Joh 1:3f)

Att få leva med Gud är något så otroligt fantastiskt. Det finns så mycket kärlek, kraft, förlåtelse, styrka, nåd och så vidare och så vidare att få. Vi som vet vill ju självklart att ni som inte vet, ska få veta. Vi vill dela med oss av det vi vet. Vissa vill det tyvärr på fel sätt och försöker tvinga eller rent av skrämma folk till att börja tro på Gud. Så kan man inte göra! Eller "kan", det kan man väl... Men det är inte ett bra sätt, då tro behöver ha sin grund i ett ärligt och längtande hjärta.

Jag tvingar ingen att läsa min blogg. Jag tvingar ingen att läsa mina dörrlappar. Jag tvingar ingen att lyssna på varför jag tror på Jesus. Jag tvingar ingen att umgås med mig om han/hon är rädd för att bli "smittad" av Gud eller anser att jag är hjärntvättad.

Men för dig som tittar in här, skriver jag gärna. För dig som vill ha ett bibelord, kommer det alltid sitta en lapp med ett bibelord på vår dörr. Om du vill att jag berättar om varför jag tror, så gör jag det gärna. Och vill du umgås med mig, så får du acceptera mig för den människa jag är. Precis som jag tar dig för den du är.

Kärlek.

Ja dom där dörrlapparna förresten, de rivs ständigt ner och på olika sätt. Sönderriven och stoppad i brevinkastet. Sönderriven och kastad i trapphuset. Halvt bortriven. Eller som nu senast, i helgen - hel men flyttad till en grannes dörr. Sen fick vi tillbaka den på vår dörr igen. Påhittigt må jag säga. Men då va det dags för en ny igen:

Det är vad vi är skapta för. Bland annat. Att älska.

Ty detta är budskapet som ni har hört alltifrån början:
att vi skall älska varandra.
1 Joh 3:11

Men att älska är inte bara kärleken mellan en man och en kvinna. Även om det oftast är den kärlek som vi pratar om och tänker på när vi ser eller hör ordet kärlek. Det är lite synd faktiskt. Dels för att kärlek ju egentligen är så mycket mer, men också för att den syn vi idag har på kärlek (som att den bara existerar i form av en attraktion mellan kvinna och man) gör att så många människor upplever det som att de inte alls har någon kärlek i sina liv.

Och ja, om kärlek endast är en attraktion mellan kvinna och man - då är det många som inte har kärlek i sina liv. Men kärlek, äkta sann och riktig kärlek, det är ju så mycket mer än "bara" pussar och sex.

Kärlek mellan vänner: sanna vänner älskar varandra och finns där för varandra i vått och torrt. Dom stöttar, torkar tårar, kramar, lyssnar, skrattar, älskar... Kärleken som finns mellan vänner är något som verkligen är underskattat.

Kärlek till ett barn: ett alldeles eget barn (eller någon annans med för den delen) är ju något fantastiskt! Ett litet liv som till 50% består av sin mamma och till 50% av sin pappa. Sjukt häftigt! Om du inte har sett en sån där "tråkig" dokumentär om hur det går till när ett barn blir till (alltså nu menar jag då inte själva sexet...), så gör gärna det. Då förstår man vilket under det är att en graviditet ens påbörjas och än mer att den slutförs. Barn är inte något man kan kräva, det är verkligen en gåva från Gud. Älska ditt barn och öppna dina ögon så ser du snart hur mycket kärlek du får tillbaka.

Kärlek till okända: Man kan faktiskt älska folk som man inte ens har en aning om vilka de är. Att älska är ju också att bry sig. Ta till exempel en hemlös. Att från hjärtat ge en hemlös en smörgås, en filt eller kanske tak över huvudet - det är verkligen kärlek.

Detta var bara några exempel på hur kärlek kan se ut. Kärlek finns överallt om du bara öppnar dina ögon. Och har man väl börjat sprida kärlek så får man vara beredd på att få kärlek tillbaka. Eller frågande blickar. Fast det är en annan historia. Men jag lovar er att ni ska få höra den också, en annan gång.

Avslutningsvis vill jag bara tala om vem som är den mest imponernade "älskaren" av alla. Gud. Han älskar alla. Och då menar jag verkligen ALLA som någonsin funnits och är på denna jord. Han älskar dock inte allt vi gör, men har älskar alla. Amen.

är inte vad han vill."

(Nu kommer jag att prata ur mitt eget perspektiv som troende på Gud. Du som inte tror, kommer säkert tycka att jag bara snackar skit. Eller låter det kanske logiskt?)

Gud vill inte plåga eller pina oss människor, för han är kärlek. "Men om Gud är god, hur kommer det sig då att det finns så mycket ondska i vår värld?" För det första så skapade Gud oss med något som kallas för fri vilja. Vi kan själv välja hur vi vill behandla andra, hur vi vill bete oss, ja till och med om vi vill följa Jesus eller inte. Eftersom vi själva kan och får välja hur vi ska bete oss, så kan vi självklart välja att bete oss antingen bra eller dåligt. Väljer man då att bete sig dåligt så kan man ju t.ex. skjuta folk, mobba, kriga, stjäla, våldta o.s.v. Listan kan göras lång.

"Okej", tänker du kanske nu, "men om Gud då är så god så kunde han väl ha sett till att folk inte beter sig såhär?" Ja, visst kunde han det! Han hade kunnat skapa oss med en icke fri vilja, till att slaviskt följa varje vink från Gud. Men då hade vi säkerligen sett på Honom som en diktator och varit skrämda till att följa Honom. Det är väl bättre att kunna följa Gud av egen fri vilja, för att man vill det från djupet av sitt hjärta? Fri vilja åt folket alltså.

För det andra. Eftersom att jag tror på Gud som god så tror jag också på Satan som ond. Satan vet att vi har fri vilja och han gör självklart allt han kan för att det onda ska få fäste i människor världen över. Liksom Gud erbjuder dem som väljer att leva med Honom ett evigt liv i himlen, lockar också Satan med erbjudanden om guld och gröna skogar. Det kan vara allt ifrån rikedom eller makt till berömmelse och överflöd. Men det är ingenting som består efter döden.

Satan gör allt han kan för att det onda ska få fäste i människor. Även i oss som tror. Därför är det viktigt att leva nära Gud, för att kunna skilja på vad som är gott och vad som är lockelser från Satan. Att kunna skilja rätt från fel.

Den gyllne regeln är bra att leva efter, den står i Matteusevangeliet 7:12.

"Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem."

Jag gillar nyhetsmorgon till en kopp kaffe efter frukosten. I onsdags va Göran Persson där (vilket förvånade mig, eftersom jag trodde han va lite utdöd) tillsammans med en norsk tantalora och pratade om Utöya. I onsdags va det nämligen prick 100 dagar sedan massor av barn och ungdomar sköts ihjäl där. Vad Göran Persson säger när han sitter där, förvånar mig:

"Vi lever i en tid då hatet har blivit vardag."
"Jag är rädd för att det här inte är det sista vi har sett."

Men jag vet att han har rätt. Jag är bara förvånad över att just han sa det. Och att han sa det på det sättet. "Vi lever i en tid då hatet har blivit vardag." Kolla bara. I Matteusevangeliets 24:e kapitel frågar lärjungarna Jesus:

"Vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?"

Då svarar Jesus såhär (ett långt svar, men läs gärna om du orkar för jag tror att du också blir förvånad över hur väl det stämmer in på vår värld idag):

"Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att inte bli skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Men allt detta är bara början på födslovåndorna." ... "Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. Många falska profeter skall träda fram och bedra många. Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd till alla folk, och sedan skall slutet komma."

Jag har funderat lite under helgen och vi kör en bloppis. Så skriv in http://mittsannajag.webblogg.se/shop i ditt adressfält eller klicka på länken här för att komma direkt till sidan. En del är uppe och fler klädesplagg, skor och väskor kommer upp inom kort.

Förövrigt så har min bloggs utseende blivit lite konstigt. Eller är det bara för mig som headern ser rörig ut med alla månader och blogglänker samt att sidomenyn har hamnat längst ner på sidan, under alla blogginlägg?

Konstigt det där med vikt. Jag har kämpat ända sedan högstadiet för att gå upp i vikt. Inte ner, upp. Men det har inte gått. Men sedan jag träffade Teodor har jag gått upp nästan 10 kilo och genast så kändes det inte så kul längre, det där med att väga mer. Men nu känns det bra, jag mår ju bra.

Dock innebär detta att jag har fått rensa  o r d e n t l i g t  i klädkammaren. Och när jag ändå höll på, så passade jag på att rensa bland skor och väskor också. Många plagg känns hårt att göra sig av med, men det är ju kul att få in lite nytt också.

Min fråga är nu: Bloppis? Finns det intresse för att jag säljer mina kläder här på bloggen? Annars gör jag mig av med dom på annat sätt...

Japp. Halsfluss. Underbart. Mmmmm...

Jag hann i alla fall fira min lillebrors 18-årsdag. Oj, nu lät det väldigt illa. Det va inte så jag menade. Jag menade att jag hann vara med och fira den - både på fredagen hos pappa och på lördagen hos mamma.

Söndagen spenderades med 39,5 graders feber, ganska hett om man jämför med mina vanliga 36,3. När det var dags att besöka sjukhuset så stirrade damen i kassan växelvis på mig, växelvis på min legitimation och såg väldigt oförstående ut. Jag försökte anmäla min ankomst som Sanna Widell, men på legitimationen står det Alpsjö. Ajdå!

Jag: "Ehm, ja just ja... Den där har jag inte hunnit byta ut än..."
Kassatanten: "Jahaaa, har du gift dig? Åh, va roligt! När då?"
Jag: "I maj.. Den 28:e.."
Kassatanten: "Jahaa! Vi gifte oss också i maj! Fast för 20 år sen. Den 25:e. Och på vår ettårsdag så föddes vår son, så vår bröllopsdag brukar ju alltid liksom hamna lite i skymundan.."
Jag: "Jahaa.. Va kul.."

Det måste ha sett ut som att jag var väldigt sugen på att prata bröllop, med toksvullna halsmandlar och hög feber... Eller?

Sen blev det en timmes väntan för att sedan få den kortaste undersökningen jag varit med om någonsin. Jag ljuger inte om jag säger att den tog EN minut.

Läkaren: "Jaha, så du hade fått förstorade halsmandlar?"
Jag: "Ja."
Läkaren: "Och feber?"
Jag: "Ja, fck det i lördags kväll och den har sjunkit lite bara nu."
Läkaren: "Mm.. Och du har haft halsfluss förut?"
Jag: "Ja, i vintras nån gång.."
Läkaren: *tittar i halsen, utan redskap* "Behöver inte ens göra något prov. Du har halsfluss."

Sen drog hon med mig till kassatanten för att visa hur "ett 100%-igt fall av halsfluss ser ut". Skyltdocka var jag ju också hemskt sugen på att vara, ja.

Aja, dags att byta legitimation i alla fall. Och ta mera penicillin så jag blir frisk nån gång. Inspirationen för att skriva ligger inte på topp just nu. Men det kommer! :)

Hmm... Det här med bloggande har jag nog glömt bort vad det är. Tror jag. Eller så har jag haft sommarlov ifrån det kanske? Vi får se. För jag tänker inte bara skriva för skrivandets skull. Jag vill ha något att säga. Just idag kände jag att jag skulle skriva en snutt. Jag vet inte varför riktigt, men ibland kommer det bara till mig när jag sitter här och knapprar på tangenterna.

En sak som jag har tänkt mycket på under den senaste tiden är att vi (människor över lag alltså) behöver träna på att se det vi har och uppskatta det. Det verkar istället enklare att klaga på det som inte är bra. Ofta klagar man också på det som inte är bra i det som faktiskt är bra. Man ser liksom till att hitta fel och brister i det mesta. Vissa kallar det för pessimism, men det behöver det inte alls vara. Jag tror att det är så här:

Om man hela tiden ser allt det som är dåligt, tråkigt, jobbigt, allmänt o-bra och lyfter fram det så blir livet i det stora hela väldigt jobbigt och svart. Ett problem leder ofta till flera nya problem på så sätt att det antingen uppstår nya problem eller att man lär sig se och hitta problem ungefär på det sätt som man efter ett tag i skogen hittar massor av svamp med hjälp av sina svamp-ögon. Man hittar problem med sina problem-ögon. Det ger liksom ringar på vattnet. Det smittar.

Om man istället väljer att verkligen fokusera på det som är bra i livet och lyfta fram det, så får man istället en mer glädjefylld och ljus vardag. Det är samma sak här: väljer man att fokusera på och leta efter de fina sakerna i livet så smittar det av sig och man ser allt fler positiva saker. Det blir ringar på vattnet om man tänker så här också. Det handlar kort sagt om vad man väljer att lägga sitt fokus och sin kraft på.

Nu säger jag inte att man ska strunta i det som känns jobbigt och svårt, för då kommer man till slut inte att må bra i alla fall. Men det är en bra idé att försöka lösa det som känns dåligt, istället för att gå omkring och lyfta fram det "bara för att". Det är viktigt att inte fastna i det mörka. Under tiden tror jag att det är bra att försöka se det som är bra och njuta av samt glädjas över det.

Se glädjen som en skogsbrand - det börjar med en liten gnista, men sprider sig med tiden. Och ju mer plats den får, desto mer kommer den att ta.

Ja, det kom är jag satte mig här och knapprade på tangenterna. Om det så bara var till nytta för en enda person så är jag nöjd.